onsdag 30 mars 2011

Psykologi, Stress

Den senaste uppgiften vi fått i kursen Psykologi A handlar om stress, och i de flesta av frågorna ska vi utgå från våra egna erfarenheter och tankar. Vi använder oss även av Martin Levanders "Psykologi", som är kurslitteraturen för Psykologi A och B för gymnasiet, och annan information från nätet och pdf:er från vår lärare.

Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg var vetskapen om att ha mycket att göra och att vara stressad inte är samma sak. De kroppsliga symtom som vi kallar för stress är psykosomatiska reaktioner, det vill säga det har psykologiska orsaker. Stress är inte reaktionen på vad vi gör med kroppen, utan börjar alltid i våra tankar. Två olika individer kan vara utsatta för exakt samma situation, men beroende på hur de upplever situationen kommer deras tankar se olika ut, och stresspåslaget kommer att utvecklas därav. En tanke leder till en känsla som leder till att vi agerar på ett visst sätt. Det intressanta är att vi även kan göra tvärtom. Handlar vi på ett sätt, påverkar de vår känsla och i sin tur våra tankar. Prova själv att agera som att du är super stressad, även fast du egentligen är helt lugnt, det kommer inte ta speciellt lång tid förens du faktiskt börjar tänka stressade tankar. Det är viktigt att vara medveten om detta, att vad som föregår i  våra tankar har en mycket stor påverkan på hur vi kommer att må.


Stress börjar alltid i våra tankar!



Vad som gör mig stressad

Att befinna mig i en situation som jag inte kan kontrollera, och där jag har stort ansvar och förväntningar på mig från olika håll. Det här tog mig många år att inse, och jag förstår inte varför jag inte bara kunde ha läst t.ex den här boken ("Psykolgi" av Martin Levander) lite tidigare, så jag inte varit tvungen att komma på allt själv. Det finns mycket forskning som visar på hur viktigt det är med egenkontroll för att inte bli stressad. Den som har hög grad av egenkontroll över sin arbetssituation kan klara av ett högt tempo utan att slitas på samma sätt som någon som upplever sig sakna kontroll. 

Ett exempel som utlöser stress som jag upplever beror på höga krav:

Jag och en arbetskollega har ställts inför samma uppgift, han har dessutom tre barn och jobbar heltid som biträdande rektor. Han kan komma lite sent, har inte uppgifterna i ordning och tar saker lite som de kommer. Jag däremot är där en timme innan, har gjort en jätte bra planering och blir kallsvettig om jag tycker någon verkar vara missnöjd. Jag känner att kraven och förväntningarna är på gränsen till vad jag klarar av, medan han kanske inte ens reflekterar över detta. Hur kan detta komma sig? Han skulle kunna göra samma uppgift varje kväll, medan jag behöver tre veckors återhämtning efter att ha gjort det en kväll. Är inte det väldigt orättvist? Det här gjorde att jag förstod, än en gång, att det handlar inte om vad man egentligen gör, utan hur man upplever det och hur man förhåller sig till det.

Det senaste året har jag medvetet alltid gjort saker utifrån mig själv, och försökt att bortse från vad jag upplever att andra har för förväntningar och krav. För mig är det bara på det sättet som jag kan hitta en långvarig och äkta glädje och engagemang. Jag har försökt hitta motivationen inifrån och inte som förut, från andra. Detta gör att jag känner en mycket större egenkontroll, och gör mig inte lika stressad. Jag kan göra min uppgift precis lika bra, planera lika mycket, förbereda och göra ett riktigt bra jobb men gör jag det utifrån mig själv så är bensinen min egen drivkraft och bygger inte på exempelvis rädslor att inte räcka till.  

Hur har jag lyckats?

Ett litet exempel som är ganska tydligt: För ett år sedan kunde jag inte läsa en utvärdering på något jag gjort utan att bli helt kallsvettig. Nu kan jag till och med låta dem ligga ett tag utan att läsa dem. Jag bryr mig väldigt mycket om vad andra tycker, men är inte beroende av det. Min bensin består inte lika mycket av andras uppskattning och åsikter längre. 

En annan insikt är att jag kan välja på vilket sätt jag vill göra en uppgift. Förut var allt tvunget att vara perfekt, nu kan jag mer se till om jag tycker att det är värt det. Ribban ligger fortfarande högt, och det hör nog ganska mycket till min personlighet, och utmaning och utveckling ger mig energi. Men det här är inget som på något sätt är färdigt, utan som jag måste vara medveten om varje dag!

Serien nedanför (det är tyvärr lite svårt att se vad det står) vill jag visa eftersom jag, och säkert många andra känner igen sig väldigt mycket. Tankarna lever sitt eget liv, och som det står i pdf.en vi fick av vår lärare att "vårt sinne är en bångstyrig apa". Vi tror att våra tankar är sanna och det gör att vår kropp reagerar på ett visst sätt, "vi är vad vi tänker men vad vi tänker är inte sant".

Rocky sitter och grubblar på toan och börjar med att fråga sig "Varför stressar jag upp mig så mycket för den här tjejen?". Jag känner igen mig själv på så sätt att tankarna far i väg och plötsligt kan en full tvättkorg kännas som helt oöverskådlig eller som att kravet på att betala en räkning väldigt stressande. Och vad som händer sen är att jag, likt Rocky, försöker avstyra grubbleriet som bara leder till stress genom att se positivt och vara lite mera optimistisk. "Inget muggpapper, men vad gör väl det om tusen år? Hakunamatata, jag tvättar röven i duschen! Varmvattnet är slut, inga bekymmer. Don worrie be happe, jag offrar en strumpa.."

Var ligger min stressnivå just nu, 1-10?

Jag gjorde ett litet test i DN om ”microstress”, och fick som resultat att jag var i akut behov av att stressa av. Jag skulle nog säga att det gått från kanske en 7a till en 6a senaste månaderna, men det är ju inte speciellt bra. Men jag försöker verkligen, och när jag gör det jag vet fungerar så blir det bättre.

Vad är min reaktion på stress?

Ett litet stresspåslag får mig att bli fokuserad, pigg och snabb. Men om det blir mera långvarigt får jag svårt att fokusera, ont i nacken, magkatarr, sover dåligt och gnisslar tänder. Är det riktigt illa glömmer jag bort vad folk heter, blir tankspridd och gör saker helt fel, t.ex. sätta på vattenkokaren genom att ställa den på spisplattan, försöker betala i kassan med busskortet, kommer till träningen med byxorna bakochfram etc.

Psykosomatiska reaktioner av stress
                                        
Våra tankar utlöser vissa reaktioner i vår kropp, och har en helt naturlig förklaring. Forntidsmänniskan var beroende av stresspåslaget (hormonerna adrenalin och noradrenalin) som skapar beredskap för kamp eller flykt. Blodtrycket höjds, pulsen ökar, blodsockerhalten stiger, fokusering ökar och blodet dirigeras från huden till musklerna. Nutidens människa har kvar samma hormonella mekanismer även om vi lever i ett modernt samhälle. 


Man talar om positiv och negativ stress. En viss grad av stress är stimulerande och gör oss fokuserade och motiverade, medan en långvarig stress kan vara slitsamt för kroppen. I detta sammanhang talar man om ett tredje stresshormon som kallas för kortisol. Om man inte bara känner av de positiva effekterna av stress, utan även olustkänslor, har man höga påslag av alla de tre hormonerna. Om man däremot inte känner av olustkänslorna ligger kortisolet på en låg nivå. Kortisolen är det som i huvudsak ger de negativa komplikationerna av stress, men även långvariga påslag av adrenalin och noradrenalin påverkar hjärta och blodkärl. 


Vad ska man göra för att inte bli stressad?

Att känna att man har kontroll och inte vara för påverkad av krav och förväntningar är grundläggande. Men det finns många olika vägar att gå, och det är olika för varje individ. För mig, och för många jag känner så gäller det att fokusera. En sak i taget, och att försöka ha tankarna kring det man gör, alltså vara närvarande.


Det räcker med ett jobb, en fritidsaktivitet och några riktigt bra relationer. Och det går inte att ha allt i huvudet samtidigt, utan man måste kunna koppla på och av. Ha fokus på det man gör. Ett annat stort problem i vårt samhälle är att människor har så vårt att vara nöjda, och strävar alltid efter mera. Jag tror att det kan vara en bidragande orsak till stress och att vi måste lära sig att vara tillfreds och nöjda. Även om vi inte har gjort allt vi vill, och inte har lyckats bli så perfekta som vi önskar. Den strävan har inget slutgiltigt mål, utan kommer alltid att finnas kvar. Når vi ett utsatt mål, har vi redan satt ett nytt. Det är också väldigt befriande att förstå att det är vårt förhållningssätt och tankar som sätter igång stressen, eftersom man känner att man kan påverka situationen själv.

Förra året kom jag också på en annan viktig sak som handlar om att vad jag vill och vad jag behöver oftast inte står i relation till varandra. Innan dess har jag alltid benhårt gått på viljan, och att det är den som signalerar vad och i vilken riktning jag ska gå. Jag bestämde mig för att stänga några av de dörrar som stod öppna, och prioritera och fokusera på det viktigaste. Det var en rätt tråkig insikt, men väldigt nödvändig. Jag har aldrig problem med att vilja för lite, utan vaknar oftast med ett par nya idéer och projekt. Skulle jag göra verklighet av dem alla skulle livet bli ohållbart. Nu har jag accepterat att vissa av dessa får vara framtidsplaner, eller att eventuellt bara förbli fantasier som ger energi och kreativitet till vardagen.

Även om många har sagt det till mig, så var det bara av egen erfarenhet som jag kunde komma till den insikten. Och tyvärr var jag tvungen att gå över gränsen för vad jag klarade av, och det har lett till att inom vissa områden kommer det ta ungefär lika lång tid som det tog att gå ner sig, att komma tillbaka på banan igen. Jag kan inte längre utsätta mig för samma stress, och lika mycket ansvar, även om jag vill, utan har blivit mycket mera känslig. Det är frustrerande, men jag är tacksam för att kroppen kan signalera för vad som är rätt och fel.

Utbränd och utmattningsdepression. Vad det är och varför blir man utbränd?

Att återhämta sig efter att ha blivit utbränd kan ta flera år, och oftast kan man inte återgå till den uppgiften man hade. En sak som gör det svårt att komma tillbaka är att utbrändhet eller utmattningsdepression inte syns på utsidan på samma sätt som t.ex. ett brutet arm, eller kan inte ge samma mätbara diagnos som en sjukdom som t.ex. cancer. Ett annat hinder är samhällets syn på utbrändhet, och förståelsen för hur lång återhämtning man faktiskt kan behöva. (Lika lång tid som det tog att gå ner sig brukar jag tänka). Bilder föreställer någon som kände sig utbränd en vecka, men som inte riktigt har insikt i hur allvarligt det faktiskt är. Ungefär som att skillnaden mellan att vara nere och deppig, eller lida av depression.


"Utbränd" är inget exakt begrepp men kan bli konsekvensen av att utsättas för långvarig stress. Det kan handla om utmattning, apati, sömnproblem och likgiltighet. Går det för lång tid kan det leda till depression. I boken vi använt sammanfattas orsakerna till utbrändhet som:


  1. Arbetsbördan är för stor
  2. Avsaknad av egenkontroll
  3. För låg lön
  4. Känsla av orättvis behandling
  5. Avsaknad av arbetsgemenskap
  6. Värdekonflikt hos individen, det hon tycker är rätt och det som jobbet ger möjlighet att göra överensstämmer inte.

Vilket ansvar har individen respektive samhället?


På senare år har antalet sjukskrivningar ökat markant i Sverige och dagens utveckling leder till en hårdare vardag för människor både inom den offentligen och den privata sektorn. Utveckling, förnyelse och höga krav på individen samt nedskärningar och ökade arbetsuppgifter är några av orsakerna. Jag anser att det är självklart att samhället till viss del ska ta ansvar för att medborgarna inte ska bli sjuka. Förutom att det är inhumant så lönar det sig inte för samhället att människor pressas så hårt att de inte kan arbeta och behöver vård. I och med att samhället förändras och på så sätt människornas liv, så uppkommer även t.ex nya sjukdomar och det kommer ta ett tag innan det finns en attityd och kunskap att bemöta dessa. Även om individen har ett eget ansvar, finns det vissa saker som kanske är väldigt svårt att påverka själv. Tänk dig själv att vara ensamstående förälder, korta dagistider, ha för låg inkomst eller vara arbetslöshet och kanske vantrivas på jobbet men inte ha möjlighet att hitta något annat. Detta kan så klart resultera i mycket stress och så småningom utbrändhet, och är inte individen utan samhällets ansvar.

måndag 21 mars 2011

Miljö och orättvisor

1.       Ge exempel på vilka och hur du tycker att vissa bör ta ett stort ansvar för världens miljö. Tänk på både individer, grupper, organisationer, företag och länder. Vilka har det största ansvaret som du ser det? Motivera. 
Jag anser att det är viktigast att de som har störst påverkan på miljön också tar störst ansvar, eftersom det är det som i längden gör skillnad. Varje individ, grupp, land etc. har ansvar över det område de påverkar inom, så oavsett vem eller vilka man är så har man ett ansvar som står i relation till vilken utsträckning man påverkar inom. Är jag en enskild individ har jag ansvar för min livsstil och handlingar i min vardag. Ett politiskt styre har ansvar att se till ett helt land, och inte som man gör idag, under en mandatperiod, utan faktiskt styra landet och världen mot en hållbar utveckling. 

2.       Vad har du för syn på framtiden när det gäller miljö och naturtillgångar? Är den positiv eller negativ? Hur har klimatet, växter och djur förändrats? Vad innebär detta i praktiken för vardagslivet då? Hur ser det ut? Beskriv hot och möjligheter noga. 
Vi 80-talister har växt upp under mycket hög standard, men med en katastrofal framtidssyn. De allra flesta i min ålder ser mycket mörkt på framtiden, och som att världen går mot en säker undergång (inte ens ”sakta och säker” utan bara säker). Ser man på vår tidsräkning, de senaste 2000 åren och sedan de senaste 100 åren (efter industrialiseringen) är det svårt att skapa sig en annan uppfattning. Det har gått så otroligt fort, det är bara en liten m.m. av världens tidsräkning och ändå så har vi snart gjort slut på många av naturens tillgångar. Befolkningsökningen och den ekonomiska tillväxten kan inte fortsätta. Det är en mycket tydlig ekvation som inte går ihop, detta är något som man skulle kunna förklara för en 5-åring och den skulle förstå. Ekonomisk tillväxt bygger i stort på förbrukning av naturtillgångar, och dessa är snart slut. Vi kommer behöva göra om samhället system för att göra det hållbart, och vi kommer behöva använda oss av förnybara energikällor.
De förändringar som jag ser som mest påtagliga är de som sker i takt med befolkningsökningen. Klimatpåverkan kommer först på andra plats. I och med att en stor del av jordens befolkning lever under fattigdom är de bosatta i områden som inte är avsedda att bosätta sig i. Detta leder till exempelvis vad som hänt i Rio de Janeiro under de senaste månaderna. Mer än 600 människor har omkommit på grund av jordskred. Om utvecklingen fortsätter som det gör nu, kommer det resultera i miljontals så kallade ”klimatflyktingar” inom de närmsta 50-åren, då tillgången till vatten kommer vara en av de främsta orsakerna. 
En utveckling som ändå ger hopp om framtiden är hur den ekonomiska utvecklingen sett ut i många av världens fattigare länder. Så som på flera håll i Sydamerika och Asien. I och med att människor lever i välstånd finns utrymme för att bry sig om sin miljö. Detta kan tydligt visas med modellen Spiral Dynamics. Ser man Sverige som ett exempel så har en miljömedvetenhet utvecklats under de senaste åren, och här finns inte längre problem med att vi blir för många (nu räknar jag inte in vår livsstil utan bara hur befolkningsökningen ser ut). 
För mig är det en självklarhet att ha en positiv syn på framtiden, och jag väljer att se vad som blir bättre. Jag är inte naiv utan inser verkligen vilka förändringar som krävs för att ge miljön en chans till återhämtning och för att alla människor ska kunna leva ett drägligt liv. Det som också ger hopp om framtiden är hur man har sett hur bra jorden och djurarter är bra på att återhämta sig. Bara den får en chans. Vissa djurarter utrotas på grund av mänsklig påverkan på miljön, och vissa klarar att överleva eftersom de anpassar sig. Ett litet exempel är hur isbjörnshonorna har lärt sig simma med sina ungar på ryggen på grund av issmältningen. 
Vi kommer inte kunna fortsätta att ha den livsstil som vi har. Varje person kommer inte kunna ha en egen dator, en egen snowboard, en egen lägenhet osv. Dels så måste all teknisk utrustning produceras på ett sätt som gör att det inte går sönder och man måste köpa nytt. Det är dagens teknik, som bygger på idén om att vi måste köpa nytt och på så sätt främja den ekonomiska tillväxten. Den måste istället produceras på ett sådant sätt att man kan reparera, byta ut vissa delar och återvinna gamla. Så som fritidsintresseutrustning kommer man ha gemensamt och t.ex. betala hyra för när man använder. Boende kommer allt mer att bli kollektivt, där många människor delar på kök, badrum och uppvärmning. Odling som är anpassat till städer och mindre samhällen har redan nått långt i utvecklingen och kommer allt mer att tillämpas för att bli så pass självförsörjande som möjligt. Detta är bara några exempel på åtgärder.  
3.       Finns det någon naturtillgång som aldrig kommer att ta slut? Är inte allting ett kretslopp så att allting finns kvar? Finns det någon naturtillgång som inte får ta slut? Varför? Vad kommer att hända när naturtillgång efter naturtillgång tar slut? Vad blir det för konsekvenser? 
Så länge hela världens ekonomi bygger på tillväxt så finns nya sätt att utnyttja världens naturtillgångar. Jag är övertygad om att sol, vind och vatten energi kommer utvecklas och vara de som används i framtiden. Tills de att jorden har återhämtat sig. Och om de utvecklas teknologi för att använda t.ex. solenergi, så kommer vi kunna ha de vi behöver. Vad som absolut inte får ta slut är tillgången till rent vatten, och vatten för odling etc. 
4.       Baserat på det du vet om befolkningsökning, fattigdom mm., hur tror du att befolkningsmängden kommer att se ut i framtiden? Motivera ditt svar ingående. 
Jag tror att i och med utvecklingen som sker i världen, och sett till vad resultatet kan bli (T.ex. Sverige) så kommer befolkningsökningen avta och ett en ökad medvetenhet kommer utvecklas. Vi kommer nå en topp som sedan kommer att planas ut. Jag har utvecklat detta under andra liknande frågor. 
5.       Människor har egentligen alltid varit fattig, outbildad och haft sina kulturer och religion. Varför tror du att befolkningen helt plötsligt exploderade på 1800-talet? Vad har egentligen förändrats? Är verkligen fattigdom, utbildning, religion och kultur bra förklaringar på befolkningsökningen? Motivera hur du tänker. 
Jag kommer genast att tänka på industrialiseringen istället och effektiviseringen som den innebar. Istället för att det tog en vecka att plöja en åker med häst, gjordes det på en halvtimme med traktor. Industrin och den teknologiska utvecklingen effektiviserade all produktion, och kunde lättare tillgodose alla människors behov. 
6.       Befolkningsökningen påverkar även oss som har en stabil befolkning. Ge exempel på hur vi påverkas. Vad kan vi göra för att påverka situationen i världen? Lista olika förslag och dess konsekvenser. Vilket/vilka av dessa förslag bör vi göra? Motivera. 
Befolkningsökning = större behov av resurser = större miljöpåverkan = ger en global påverkan! Det går inte längre att leva isolerat i den globaliserade värld vi har. Det är en av anledningarna till varför miljöpolitik måste ske globalt.  
Förutom en global miljöpolitik måste vi framförallt stödja utvecklingen av  U-länder till I-länder! I ett U-land finns inga resurser eller utrymme till att tänka på miljökonsekvenser. I ett I-land avtar befolkningsökningen och det kan utvecklas en ökad miljömedvetenhet.
Jag tycker att det ska vara tillåtet att resa var man vill, men transportmedlen måste vara anpassade för miljön och jag skulle också kunna tänka mig vissa restriktioner. Jag tycker också att man ska få flytta och bo var man vill, oavsett anledning. Men jag vet inte hur man på bästa sättet skulle kunna utforma invandrarpolitik, och funderar på hur det skulle se ut om vi inte hade några restriktioner alls. 
7.       Antag att Europa skulle drabbas av någon naturkatastrof, krig eller någonting annat som gjorde det omöjligt att bo kvar. Vart skulle du åka då? Varför? Vilka rättigheter har du tycker du? Vilka skyldigheter har du? Motivera dina tankar. 
Det är omöjligt att säga var jag skulle åka, men antagligen till någon släkting eller vänner i andra länder. Eller ett grannland där jag hade möjlighet att få jobb. Jag känner en viss skyldighet att anpassa mig till de land och den kultur jag befinner mig i. 
8.       Hur tror du att migrationen kommer att se ut i framtiden? Var och hur kommer folk att flytta i världen? Motivera varför du tror som du gör. 
Migrationen kommer i stort bero på klimatets utveckling, och redan inom de närmsta åren tror jag det kommer finnas en stor del klimatflyktingar. Framförallt handlar det om tillgången till vatten, och i och med att polarisarna smälter höjs havsnivån och stora områden kommer hamna under vattenytan.

9.       Vissa menar att uppdelningen av I-länder och U-länder är ett förlegat uttryck. Varför tänker man så tror du? Finns det något annat sätt att dela upp länder i stället? 
Vissa U-länder kan ha lika mycket industrier som ett I-land, och ett I-land i sin tur kan utvecklas mera än ett U-land. Just orden utveckling och industri kanske inte är de mest passande för modern tid.
Jag läste om någon som tyckte att man istället kan kalla det för B-land som i Behovsland, och V-land som välståndsland, skulle kanske kunna vara ett bättre alternativ.
10.    Genom BNP, HDI och GDI vill man få ett mått, en siffra, på olika länder. Vad är det man egentligen försöker att mäta? Stämmer det man mäter det man verkligen vill mäta? Vilket mått mäter bäst det man vill mäta? Finns det något bättre sätt? Motivera.

BNP – bruttonationalprodukten, det är det sammanlagda värdet av alla producerade varor och tjänster i ett land
HDI – Human Development Index, mäter både ekonomi (lika som BNP) men även medellivslängd och utbildningsnivå i ett land. 
GDI –  Gender-related development index, visar på skillnaden mellan könen i ett land. Bl.a. vad gäller livslängd, utbildning och inkomst. 2005 var Sverige ett av de fem högst rankade länderna i världen (tillsammans med Island, Australien, Norge och Kanada). 
11.    Du blir fattigdomsminister i ett fattigt land. Du vet de tre stegen från U-land till I-land. Hur gör du i praktiken för att minska fattigdomen i landet? Vilka beslut fattar du och varför? Ge exempel på vad och vilka som kan hindra dessa åtgärder. 
Jag börjar göra så som Chaves gjorde i Venezuela, tog tillbaka makten över landet och klippte band med framförallt USA som hade stort inflytande på oljeproduktionen, och vinning därav. Landets resurser och möjligheter måste tillgodose landets behov i första hand. De naturtillgångar som finns och de möjligheter till export är en viktig del för att få landets ekonomi att växa. Ett land med små klasskillnader har ett mera välmående folk, och det är grunden till att ett land ska kunna fungera. Därför skulle också detta var något som hade hög prioritet. Rättvisa mellan de som bodde i landet. Även om landet är fattigt, så ska det som finns ägas av alla och inte av ett fåtal. I och med att ekonomi växer kan infrastrukturen utvecklas, utbildningsnivån höjas och därmed välfärden.
De som kan vara ett problem är om landet inte har makt över sig själva, utan utnyttjas av andra länder. Eller har stora skulder och på så sätt inte är fria att agera som de vill och kan vara beroende av t.ex. bistånd. 
12.    Rika länder är till stor del rika för att andra länder är fattiga. De kan sälja sina varor och tjänster dyrt till länder som är beroende av dem. Vilka varor och tjänster kan vara svårt för ett fattigt land att skaffa själva? Ska rika länder hjälpa fattiga länder? Blir inte de rika mindre rika då? Vilken metod att hjälpa fattiga länder verkar bäst tycker du? Diskutera och motivera. 
De bästa sättet att hjälpa någon är att stödja den att utforma sina egna verktyg för att hjälpa sig själv. Men det som skulle hända om de rika länderna gjorde detta är att de inte längre skulle vara beroende av dem. De vill inte att U-länderna ska stå på egna ben, för att det innebär en förslut för dem. Det bästa sättet skulle var att stödja utvecklingen i deras eget land.


tisdag 15 mars 2011

psykologiuppgift om stress

Nästa uppgift inom Psykologi A handlar om stress, bland annat vad som händer i kroppen, hur man kan förebygga stress, utbrändhet och samhällets påverkan. Jag inleder denna uppgift med ett inlägg med några av mina egna tankar och erfarenheter.

Stress bryter ner och tär så oerhört. Du kan vara ett hälsofreak som äter nässelpuré till fruksot och lever som en stenåldersmänniska, men är du stressad så mår din kropp pyton i alla fall.
När jag var yngre trodde jag att om man hade mycket att göra var det förenat med att vara stressad. Det var ungefär som en liten kille som tränade capoeira med mig frågade förut: Vad då stressad? Varför är du det? Har du sprungit fort eller?

(Det är faktiskt en av anledningarna till varför jag älskar att vara med barn. De har inte den förmågan att kunna vara stressade på det sättet, och det gör dem mera närvarande)

Jag gick till en läkare för min hals under gymnasietiden, och fick en en riktig ”aha-pplevelse”. När jag berättade hur jag mådde så tittade han mig djupt i ögonen och sa med ett totalt lugn: Jag har också mycket att göra, men jag är inte stressad för det.

Jag tvivlande inte en sekund på att det han sa var sant. Jag visste att han hade mycket att göra, och han var en sådan som man blev lugn av att vara i närheten av. Alltså satte det här igång en ny tankebana hos mig. Jag förstod att det handlade om hur man hanterar de reaktioner som kommer upp i kroppen när man känner press, krav och tidsbrist (stress).

För mig har första steget varit att bli medveten om det. Och att ha kommit fram till att ett lugnt sinne och en känsla av att vara tillfreds är det absolut viktigaste. Det är helt grundläggande för hur man sen kommer att må. En bra kosthållning, träning, livsstil o.s.v kommer inte först, det är bara en ytterligare bonus för hälsan. Och som med allt annat här i livet så finns inte en väg att gå som passar alla, utan man måste hitta sin egen grej!


torsdag 10 mars 2011

Religion och Livsåskådning, Etiska dilemman


Jag har valt sex olika dilemman och försökt att lägga fram så övertygande argument som möjligt för båda sidor, oavsett min egen åsikt i frågan. Syftet är att bli bättre på att argumentera och se saker ur olika perspektiv. 

Dödsstraff

För- För att få en rättvisare värld måste det finnas dödsstraff. Det går inte att uppnå rättvisa på något annat sätt om personen i fråga har begått ett mord. Mördare, pedofiler och grymma våldtäcksmän måste få så grova straff som möjligt för att värna om människovärdet! För den som har plågat och mördat andra finns ingen rätt till sitt eget liv längre, det är förbrukat, och dödsstraff är det enda som kan skipa rättvisa igen! Det finns många undersökningar på att dödsstraff också avskräcker. Detta kan rädda liv, och förhindra onödigt lidande. 

Emot – Många undersökningar har gjort, fram för allt i USA huruvida dödsstraff avskräcker människor från att begå brott och inga resultat kan visa på att så är fallet! Alltså förhindrar inte hårdare straff, så som dödsstraff, att straff begås. Dödsstraff är grymt och kränker rätten till liv. Är man för dödsstraff så visar det också på vilken människosyn man har. Man tror inte att människor kan förändras, och kan inte ge dem en chans till, och man tycker sig ha rätten att ta en människas liv. Dessutom dör många oskyldiga och de är de fattiga och mest utsatta som har minst chans till att kunna försvara sig. I vissa länder kan dödsstraffet genomföras bara några timmar efter att domen fälts, och många av dessa rättegångar fyller inte internationella regler för en rättvis rättegång!

Stöld – Finns det tillfällen då stöld kan försvaras?

För- Robbin Hood-Principen kan alltid tillämpas och vara moralistk försvarbart. Ta ett exempel som det multinationella företaget Nestlé som lurat afrikanska kvinnor till att lägga sina sista pengar på mjölkersättning istället för att amma barnet. Dessa pengar skulle kunna tas tillbaka, i lagens rätt vara stöld, men inte etiskt sätt. 

Emot – Det finns ingen moralisk rättighet att ta något som inte är ens egens egendom, eller att inte betala för detta. Även om man tycker ha sig rättighet att överträda lagen, så som argumentet kring Nestlé så betalar man tillbaka med samma mynt, och beteendet är precis lika omoraliskt försvarbart.

Alkoholpolitik 

För- Idag har vi i Sverige 1 600 dödsfall, 14 200 misshandelsfall och 16 100 000 sjukskrivningsdagar varje år på grund av alkoholkonsumtion.
Sverige måste strama åt och effektivisera sin alkoholpolitik för att minska alkoholrelaterade problem så som sjukdomar, våld och missbruk. Idag lever 385 000 barn i risk- och missbruksmiljöer enligt IOGT, och detta är något som kan förändras. Systembolaget är mycket viktigt för att minska spridningen av alkohol, om vi skulle ha alkohol i livsmedelsbutiker skulle vi öka från 400 systembutiker till cirka 8 000 försäljningsställen. Detta säger sig själv att alkoholkonsumtionen skulle åka, och missbrukarmiljöer bli allt mer utbredda. 

Emot – Det finns i princip inga länder förutom Sverige som har statliga alkoholbutiker. Vissa länder, så som extremt hårt styrda och kontrollerade Cuba och Nordkorea är två av de få exempel som finns. Detta visar i stort hur ovanligt detta är och hur de allra flesta har beslutat att inte förstatliga detta. Detta innebär flera negativa konsekvenser. Ett exempel är att få länder behöver hantera en så enormt stor svart alkoholmarknad som Sverige. Ett annat exempel är att andelen alkoholister inte är färre i Sverige jämfört med andra länder, även om alkoholbutikerna är statligt ägda. Dessutom gynnas inte den svenska ekonomin av detta eftersom många handlar sin alkohol i exempelvis Tyskland.

Plankning

För- Att planka handlar inte om att åka snålskjuts på andra utan att visa ett tydligt ställningstagande. Två av de största problemen vi har i Sverige och världen skulle kunna förbättras genom att göra lokaltrafiken gratis genom skattefinansiering. Det skulle vara både klimatsmart och rättvist! Genom skattefinansierad lokaltrafik skulle en miljonär och en uteliggare få samma möjlighet att resa. Idag är Stockholms lokaltrafik är en av de dyraste i världen! Dessutom skulle det vara ett tydligt ställningstagande, att visa att lokaltrafik är den enda möjliga hållbara lösningen för miljön. 

Emot - Jämför man kostnaden för att åka lokalt istället för att ha egen bil, är det en mycket liten kostnad. Lokaltrafiken i Sverige är billig som den är, och det är moraliskt oförsvarligt att utnyttja detta. När någon plankar, utnyttjas de som betalar och de får betala ett högre pris. När staten blir tvungen att gå in och subventionera lokaltrafiken får glesbygdsbor dessutom betala skatt för något de inte nyttjar. De är av ren snålhet någon väljer att planka och åka snålskjuts på andra.

Homosexuellas rätt att adoptera barn

För- Vi måste genast få bort den diskriminerande lagstiftningen som finns som utesluter en viss grupp att prövas som adoptivföräldrar. Den förlegade syn som finns på homosexuella kommer snart vara ett minne blott och att de, likt andra, vara naturliga adoptivföräldrar. Många påstår att det skulle vara att barnet skulle bli utsatt, men det finns många undersökningar som visar på att barn med homosexuella föräldrar inte mår sämre eller blir annorlunda!  

Emot – Även om man tycker att alla borde få ha egna barn, oavsett kön, så är det inte rätt mot barnen. Vi har fortfarande en förlegad syn på homosexuella i Sverige och vi kan inte låta barnen bli pionjärer för att lösa detta. Detta skulle kunna leda till att ett adopterat barn skulle få en mycket utsatt och svår uppväxt. Dessutom skulle barnet inte ha rätt att åka för att besöka sitt hemland eftersom många länder inte accepterar homosexualitet. Enligt FNs barnkonvention som står för barnens rättigheter är det inte lagligt för homosexuella att adoptera barn. Ser man dessutom till ett barn som blir adopterat som redan är i en mycket svår situation kan detta inte kompliceras ytterligare genom att ge det homosexuella föräldrar.

Narkotikapolitik – Vad talar för och emot drogliberalisering?

För- De som missbrukar droger är bland de mest utsatta i samhället, och detta förvärras ytterligare pga. att det är olagligt. En legalisering skulle ge ett drägligare liv för missbrukarna, det skulle minska antalet döda i överdoser. Framförallt skulle den organiserade brottsligheten och droghandeln minska. Andra argument som talar för drogliberalisering är att i en legal situation skulle det inte vara lika farligt för de som testar droger, ofta ungdomar.


Emot - Varje form av liberalisering innebär en spridning och visar på ett allmänt godkännande. Det är grundläggande att vi har tydliga regleringar vad gäller droger eftersom detta kommer att genomsyra våra värderingar och användande vad gäller droger. Jag behöver knappast nämna vilka oerhörda problem droger skapar i samhället,de flesta vet att det är starkt förknippat med misär, organiserad brottslighet och prostitution. 

Abort/Fosterdiagnostik

För- Fosterdiagnostik är en del av den medicinska vetenskapens stora positiva framsteg! Med hjälpt av detta kan fler sjukdomar upptäckas och på sikt också förebyggas och behandlas på ett effektivare sätt. Det är en positiv utveckling som gör att lidande hos föräldrar, och framförallt hos barnet kommer att minska! 

Emot – Under de senaste decennierna har vårt samhälle fått en allt mer elitistisk inriktning och en strävan efter att uppnå idealen om att bli den perfekta människan. Beroende på hur regleringen utvecklas inom fosterdiagnostik kan denna strävan också inverka på vilka foster som faktiskt aborteras. Strävan efter att få det perfekta barnet.Vi måste värna om mångfalden i vårt samhälle, och se värdet olikheter. Fosterdiagnostik ökar andelen aborter, och vi vet inte var det kan leda, vilka blir bortadopterade? Om föräldrarna anser att de har fel kön? Om de har en allergi? Om de inte har de gener som föräldrarna önskar? 





Känslornas Kemi

Under de senaste 30 åren har forskningen kring hjärnans biologi och kemi gjort stora framsteg och tagit större plats inom psykologin. Det handlar om hur de kemiska processerna i kroppen kommer att påverka våra känslor. Det intressanta är hur elektriska impulser i nervcellerna kan omvandlas till känslor så som sorg, längtan och glädje, och vad är egentligen medvetande?

Kort fakta kring nervsystemet 
 
Nervsystemet är uppbyggt av Centrala Nervsystemet (CN), Perifera Nervsystemet, Autonoma Nervsystemet och Sympatiska Nervsystemet. CN består av hjärnan och ryggmärgen och det är därifrån nervtrådarna går ut till kroppens alla delar. Hjärnan består av mer än hundra miljarder nervceller och de kommunicerar med varandra genom signalsubstanser. En nervcell kan skicka information till en annan cell genom att frisätta en speciefik substans som binder till speciella mottagare hos den andra cellen.
Signalsubstanser är ett ämne som gör att nervcellerna kan kommunicera med varandra. Olika signalsubstanser har olika uppgifter, och beroende på vilken mängd de finns i påverkas våra känslor, tankar, sömn och aptit. Några av de mest omtalande signalsubstanserna är:

Serotonin: Om nivån av denna sjunker blir vi deprimerade, och därför arbetar antidepressiva läkemedel för att höja just serotoninhalten (så som prozac). Serotoninbrist kan bero på störningar i kroppens kemi, otillräcklig kost eller sorg och motgångar. 

Endorfin: Ger en smärtlindrande och lustfylld effekt (släkt med morfin). Det kan framkallas vid stress och även vid kroppsansträngning (en anledning till varför man kan bli beroende av träning).
GABA: Detta är en substans som finns hjärnans centrum för rädsla och vrede (amygdala). GABA hämmar vår aggressivitet, och om nivån av denna sjunker ökar vårt aggressiva beteende. 

Dopamin: Tillsammans med de olika endorfinerna och serotonin spelar dopamin en stor roll vi aktivering av hjärnans lustcentra. De välmående och lustfyllda känslor man får när man dricker alkohol är det dopamin som förmedlar. 

Något intressant är hur olika individer kräver olika mycket stimulans för att känna lust. Någon som kräver mer stimulans kan ibland kallas för ”spänningssökare” inom detta sammanhang, och det kan mycket väl bero på deras hjärnkemi och signalsubstanser. Detta är en person som missbrukar droger och söker sig till riskfyllda aktiviteter. Även kreativa människor räknas till denna grupp, någon som behöver utmaning, nya uppgifter, söka nya och komplicerade vägar. Någon som behöver extra mycket stimulans. 
Jag känner många av den här typen av människor, men brukar inte kalla det för ”spänningssökare” utan ”missbrukartypen”. De är de som inte får nog av vad som är lagom för andra, utan behöver mera, tyngre, starkare, intensivare, snabbare, svårare, farligare, nyare osv. Och som har lätt att hamna i ett missbruk, behöver inte nödvändigtvis handla om droger, utan kan som de nämner i boken vara till exempel en maratonlöpare. För de som inte hittar en väg att kanalisera detta behov i en positiv aktivitet kan det lätt bli fel om individen hamnar i ett missbruk av t.ex. sex, droger och alkohol. Det som många droger har gemensamt är att de påverkar hjärnans naturliga belöningssystem. I boken tar de upp ecstasy som ett exempel. Denna drog gör att en mängd av hjärnans eget serotonin frigörs och det gör att man mår väldigt bra. Om detta upprepas under flera gånger slutar kroppens normala förmåga att producera serotonin, och man blir beroende av drogen för att få upp en normal nivå. Jag antar att det inte handlar om samma sak när det gäller t.ex. fysisk aktivitet, utan mer en vana av att vilja känna av den höga nivå av serotonin och de välmående känslor som det genererar. 
Själv har jag tränat mycket regelbundet de senaste 10 åren, och mår otroligt psykiskt dåligt om jag inte får röra på mig. Det tror jag i och för sig att de flesta människor gör, men kanske inte lika påtagligt. Jag är medveten om att det är en kemisk process, och att de obehagskänslor jag får inte har mer att göra med kemi än känsloliv. Om man nu kan skilja det på detta sätt. På samma sätt kan hormoner påverka känslolivet otroligt mycket. Så som det manliga könshormonet testosteron kan påverka vår aggressivitet (välkända effekter av anabola steroider). Och på det sättet som kvinnor kan ha otroliga problem med PMS. 

Från början när jag hörde om det kemiska-biologiska perspektivet inom psykologin tyckte jag att det lät rätt obehagligt. Som att man ser på människan som en maskin, och att känslor i stort kan ha en vetenskaplig förklaring (biologisk och kemisk). Jag skulle behöva mycket mer kunskap om det för att skapa mig en bättre uppfattning, men jag tycker ändå att det på ett sätt kan verka praktiskt att kunna se kopplingar mellan detta och vårt känsloliv. Vissa psykiska störningar kanske inte har med psykiska problem att göra, utan kan ha att göra med en skada som påverkar funktionen av hormon och signalsubstanser i kroppen.
 

fredag 4 mars 2011

Etiskt dilemma - orättvisor


Ett stort dilemma som vi står inför varje dag är vetskapen om hur orättvist fördelade världens resurser är. Det är något vi är medvetna om och vi har olika sätt att hantera den vetskapen. De flesta håller med om att det är totalt fel, men gör kanske inte så mycket åt det. Andra kanske lägger en del av sin inkomst på bistånd och tycker att det är vad de kan göra. Några få arbetar aktivt politiskt eller inom olika humanitära organisationer för att försöka få en förändring. 

Peter Singer skriver i sin text ”Vi kan lösa problemen” om hur vi skulle kunna få en mer rättvis värld om varje enskild person som råd ger till någon som har mindre pengar. Han uppmanar alla till att vara med och lösa världens fattigdom. Det här är ett ganska ovanligt sätt att se på det, och en ovanlig väg att tänka sig att det går att lösa problemet på. Oftast brukar det handla om att lösningen finns i makthavarnas händer, och att ansvaret inte ligger hos folket. 

Jag tänker mig in i hur det skulle vara att leva livet med precis bara det man behöver för att allt ska fungera. Hur man som enskild person skulle kunna leva på så lite som möjligt. En väg skulle vara att flytta ut på landet och försöka bli självförsörjande, men då handlar det mest om att man inte påfrestar miljön. Skulle man istället försöka råda bot på världens fattigdom skulle man kunna göra mest nytta om man såg till att göra så mycket pengar som möjligt, för att sedan kunna ge bort dessa. Eller ännu bättre skulle vara att bygga upp ett framgångsrikt företag i ett fattigt land. Eller ännu mer effektivt skulle det vara om man byggde upp en organisation och utbildning för hur man skulle kunna bygga upp lönsamma företag i U-länder. Min kunskap på det här området är verkligen bristfällig, så jag återgår till individens ansvar. 

Har man råd att lägga pengar på något att dricka, har man råd att ge pengar, eftersom vatten är gratis. Tänker man på detta sätt så inser man att man lever i ett överflöd, och att det är av bekvämlighet som man inte vill inse detta. Jag tror att av alla de som håller med om att världen borde vara mer rättvis är de få som är beredd att göra egna uppoffringar. Det är få som är beredda att välja en livsstil som helt går emot samhällets idé om konsumtion. Vad Singer menar är att det är norm som vi måste bygga upp, så att det hör till det naturliga. Har man råd så ger man bort av sitt överflöd. 

En sak som jag tror påverkar detta är att det är oftast de som är giriga och överdrivet rika är de som är minst villiga att ge bort. Och de är först om de skulle delta som det skulle göra skillnad. Men hur som helst så tycker jag att det finns en stor och viktig poäng i det Singer säger, och allra helst det här med att det borde höra till normen. Sedan tror jag att varje enskild person måste bestämma sig för hur man ska förhålla sig för att inte ständigt leva med dåligt samvete. Och för att inte alltid behöva ta ställning i specifika situationer, så som när man gör av med pengar, eller när någon ber om pengar. Personligen har jag mycket lättare att ge pengar till något som jag vet genererar mera. Något som kan ge hjälpt till självhjälp. Och när jag väljer mellan olika saker, välja det som bäst stämmer överens med mina egna värderingar. Jag har bestämt mig för att inte bli frustrerad över att de som verkligen har ett överflöd är de som borde ge. Det tar bara energi, och det känns tusen gånger bättre att agera utefter sina egna värderingar och vad man tycker rätt och fel.

Det som gör kritisk inställd är ändå att även om det fanns en norm som byggde på att alla som hade över gav bort till behövande, så tror jag att det inte skulle leda till någon märkbar skillnad. Grundorsaken till de orättvisor som finns fortsätter att verka, och situationen är fortfarande den samma. Frågan är ju hur bör man leva moraliskt rätt? Kan man köpa sig till ett etiskt liv?



Det som gör Peter Singer väldigt speciell är att enligt honom så väger andras lycka lika tungt som sin egen. Om  man har möjlighet att göra ett val, ska man välja det som leder till så mycket lycka och tillfredsställelse. Det handlar om dig själv, om människor i din omgivning och om människor som du aldrig ens träffat. Även om vi lever i ett konsumtionssamhälle som inte fokuserar på det kollektiva ansvaret, så uppmanar han människans empatiska sidor att träda fram.




Peter Singer har skrivit boken "Det liv du kan rädda" som bygger på den utvecklingen som skett. I och med globaliseringen har vi blivit medvetna om hur stora orättvisorna är i världen. Och hur vi kan påverka det varje dag. Han presenterar t.o.m. en tabell i boken som räknar ut hur mycket av din inkomst som du bör betala. Och på detta sätt kan man då, utan att själv tänka igenom, göra som tabellen visar och man slipper alla beslut om etik och moral. Man har köpt sig fri.
Peter Singers moralfilosofering rör inte bara människor utan också djur