Lycka

Vi har haft som uppgift inom Psykologi A att titta på programserien ”Jakten på lycka” i SVT. Här kommer en kort genomgång av de åtta avsnitten, följt av de andra uppgifterna vi fått kring lycka:

Avsnitt 1:

Gnesta projektet sätts igång och deltagarna fick göra lyckotestet. Själv gjorde jag det på hemsidan och fick Lyckonivå 78 %. Är man lyckligare om man är miljonär? Jag tror som lyckoforskarna säger att lever man i välstånd och har grundläggande behov uppfyllda så ger inte ökade materiella resurser ökad lycka. Millionärskan i programmet påstår å andra sidan att hon visst är lyckligare, men det tror jag handlar om att man har varit på andra sidan. Får man något som man inte haft, men varit i väldigt stort behov av så tror jag visst att man kan bli lyckligare och uppskatta det mer. Sen kan det säkert handla om en mer kortvarig lycka. 

Avsnitt 2:

Lyckoforskare slår fast att hur lycklig man är beror 50 % gener och 40% på hur man förhåller sig och tänker. Jag blev förvånad att det var så mycket som 50 % som beror på generna! Den svenska Lyckogurun Mia Törnblom intervjuas, och jag kan inte rå för det, men jag orkar inte med henne. ”Ja, jag har knarkat, ja, det går att träna självkänsla”. Hon hjälper säker många, men jag orkar inte med det där glättiga smått ansträngda lyckosökandet.

I programmet testas också om man kan framkalla en bra känsla genom att tänka på något man tycker om, och det visar sig så klart att fungera. Och det är verkligen något man ska komma ihåg om man går och grämer sig över något jobbigt eller hakar upp sig på saker man inte tycker om. Om det nu inte är så att man faktiskt inte bryr sig om hur man känner sig, man kanske vill ha en pessimistisk surdag ibland också.

”Se cancer som en gåva”, det är ju hur krävande som helst att behöva vara glad för svåra saker, varför får man inte bara nöja sig med att gilla läget och försöka göra det bästa av det? 

Avsnitt 3:

Äntligen någon som jag tycker om, Mark Levengood, och någon som har en behaglig syn på det hela. Det är något som jag försökt formulera själv men inte riktigt kommit fram till. Men lycka för mig (och som Mark sa) är att vara i balans.

Man kan inte stirra sig blind på sig själv och sin egen lycka, det ä ”korkat, banalt och tråkigt”. Och man blir alldeles för självupptagen, och sökandet kanske aldrig tar slut. I Sverige fokuserar vi på att ”hitta oss själva” där man vill reda ut varenda liten knut. I USA strävar man istället efter att bli den man vill vara, och det handlar egentligen inte så mycket om vem är egentligen är.

Lyckoforskarna menar att lycka är tillfredsställelse, ”livstillfredsställelse”, men att synen på lycka i stort beror på vilket samhälle man lever i. För människor i västvärlden som lever i ett välstånd är de yttre livsvillkoren inte lika viktiga för hur lyckliga vi är. De flesta har vad de behöver av materiellt kapital och inkomst. Dessutom lever vi i ett stort sett fredligt och demokratiskt samhälle. Ser man däremot till fattigare länder är dessa yttre livsvillkor viktiga för hur lyckliga människorna är.

En annan sak som spelar in är vad man gör. Vad man arbetar med, vad man gör på fritiden och vilka relationer man har. I Klaus PowerPoint står det att människor som har jobb generellt är lyckligare än de som inte har jobb, men att lyckligast är man när man är ledig från jobbet. Det ligger något i detta. Att få vara delaktig i ett sammanhang och ha en känsla av att man fyller en funktion är basalt för att vi ska vara lyckliga. Även om man har en god ekonomi och är arbetslös blir det aldrig samma känsla av att vara ”ledig”. Till och med Freud menade att jobbet hade stor påverkan på hur lycklig man blir. Jobbet och kärlek menade han vara det viktigaste.

Sen var det ju det här med de psykologiska aspekterna, att det faktiskt har så stor påverkan på hur våra gener ser ut. Lyckoforskarna lyfter särskilt fram optimism och självkänsla. 

Avsnitt 4:

Carolina af ugglas har varit mycket psykiskt sjuk med svåra depressioner och tunga mediciner. Idag klarar hon sig genom att jobba mycket med konst och musik. Hon, liksom många andra, fick antidepressiva vid första mötet med läkaren. Utan att ens gå i terapi. Och programledaren säger att ”Ja, men visst, jag går på antidepressiva! Det har jag gjort sen jag var 25!”. Ett annat inslag i programmet är Dorty som läser upp sitt tacksamhetsbrev, efter så där 40 år utan att träffas. 

Avsnitt 5:
Hanna går på kramkurs och konstaterar hur viktigt det är med kroppskontakt och närhet för en ensam singel med bara en katt. Sedan diskuteras hur viktigt det är med relationer, vänner och familj. Traditionellt sett har kärnfamiljen varit det man ska sträva efter, men idag finns det många kritiska röster till detta, och flera lever kanske lite mer som de själva vill, och inte efter samhällets plan.

Avsnitt 6:
Hur lyckliga blir vi av choklad, god mat och t.ex massage? Hanna träffar Amelia Adamo och lagar lyxmat. Jag tror egentligen inte att det spelar så stor roll vad man gör, men att man ser till att hitta sina livsnjutningar och verkligen njuter av dem!

Avsnitt 7:
Hanna åker till ett new-aga läger i Ängsbacka och får testa på många olika, mer eller mindre kontroversiella uppgifter. Programmets fokus ligger på huruvida troende är lyckligare än andra. Lyckoforskarna menar att det inte finns några studier som visar detta, men anser att det absolut kan ha en påverkan på människor i ett land som Sverige.

Avsnitt 8:

Jag är glad att programledaren Hanna Hellqvist är som hon är. Hon passar perfekt för att leda programmet. Lagom kritisk, intresserad, öppen och sig själv. I vissa av programmen när de inte varit så intressant, så som när de lagat mat etc. så har jag roat mig med att observera de människor hon möter. Vissa av dem får hon att slappna av genom att vara så rakt på och öppen som hon är. Men vissa blir helt ställda. Som de stiffa Östermalmstyperna på restaurangen. Men Hanna kör sitt race. Det verkar som hon i stort är sig själv, och hon bemöter alla på samma sätt. Oavsett om det är en miljonärska eller en gammal knarkare. I sista programmet kommer hon fram till att viktigast är att:

Ha något att göra

Ha någon att älska

Ha något att se fram emot

Hon tycker att detta räcker och ser ingen anledning till att krångla till det!

Jakten på sin egen lycka har blivit ett av medelklassens projekt i modern tid. Vi lever i ett överflödssamhälle som bygger på att jobba och spendera våra pengar. När vi har allt vi behöver finns det alltid någon som hittar på nya behov, för att vi ska fortsätta spendera. Ett exempel på detta är underhållningsindustrin, och så även denna självförbättringsindustri som utvecklats. Men jag är ganska övertygad om att svenskarna skulle må bättre om de inte la ner så mycket tid på sig själva och sina egna livsmål utan faktiskt hjälpte andra som har de sämre. 

Favorittips/strategier från programmen för att öka lyckan

Fake it until you make it – Det här är en ganska akut snabblösning, men som faktiskt fungerar ganska bra. Genom att tillexempel låtsas vara super peppad så blir man faktiskt det efter ett tag.

Umgås med människor man tycker om – Jag tror att detta har högsta prioritet. Det finns inget som man mår så bra av som att vara med de man tycker om. De som accepterar och förstår en.

Sång och musik – Och lika så konst, teater och dans är viktiga för att människor ska kunna uttrycka sig (Det har varit väldigt bra musik i programserien och jag har faktiskt letat rätt på många av låtarna).

Kroppskontakt – kramkursen tyckte jag var väldigt intressant, men hade nog själv haft lite svårt för att slappna av. Kroppskontakt är i alla fall väldigt viktigt. En kompis sa till mig att man behöver minst 40 minuter om dagen (kanske inte finns så mycket belägg för det, men viktigt är det i alla fall)

Skratta – Skrattkursen var ett favoritinslag i programmet, men inget jag skulle göra själv. Jag skulle känna mig helt utfreakad. Tror mer på det naturliga skrattet, och blir själv väldigt glad av att skratta!

Lyckostrategier

Jag har skrivit tacksamhetsdagbok och tacksamhetsbrev – för att det påminner mig om att uppskatta och vara tacksam för de jag har! 

Vad skiljer positiv psykologi från traditionell psykologi?

Inom den traditionella psykologin ligger fokus på de psykiska sjukdomar och problem som finns och huruvida man ska gå tillväga för att bota dessa. Dr Martin Seligman är initiativtagaren till den positiva psykologin, som istället handlar om hur man också ska bygga upp en människas styrkor. Han menade inte att det skulle ersätta den traditionella psykologin, utan vara ett komplement. Det är en väg att hjälpa människor att bli lyckliga och mer mentalt tillfredställda, för att kunna leva sina liv fullt ut. Samtidigt som man fortsätter att hantera de svagheter och sjukdomar som finns hos människor, förstärker man och utvecklar de som gör människor lyckliga. 

Vad är lycka för mig?

För mig blev sökandet efter lycka min olycka. Desto mer jag försökte, desto värre blev det, och jag insåg att jakten på min egen lycka var alldeles för sammankopplat med krav och förväntningar. I vårt samhälle har som sagt de allra flesta vad de behöver vad gäller kapital. I och med att man inte behöver kämpa varje dag för att få mat på bordet och ha ett hem att bo i, eller vara i en otrygg miljö där man står under hot, så finns massor av tid över. Vi börjar grubbla över oss själva, och desto mer vi fokuserar på oss själva desto olyckligare blir vi. Det man istället kan göra är att tänka på människor runt om kring sig. Så som jag skrev tidigare: I synnerhet människor i västvärlden skulle bli lyckligare av att inte fokusera på sig själva och bli självupptagna utan att stället hjälpa andra som har de sämre. 

Mark Levengood berättade om sin vän från USA som sa att där handlar det mer om vilken person man vill vara, och inte som i Sverige, vem man innerst inne egentligen är. Det var så roligt, för att precis detta var något som kom upp i ett samtal med en vän från USA. Jag undrar om det egentligen handlar om samma sak, men förstår inte riktigt denna skillnad. För mig handlar det nog om att hitta en balans mellan dessa. Jag tror inte att man kan förneka sina personliga egenskaper och försöka bli någon annan, för det kommer aldrig bli äkta. Däremot tror jag att man absolut kan lära sig nya egenskaper och utveckla de sidor som man önskar.

I ett av programmen var den en riktig kritiker till den positiva psykologin som brett ut sig i USA, och jag håller delvis med. Man kan inte med tårar i ögonen, med ett leende intala sig att ”allt är bra, jag är lycklig!” för vad händer med de känslor som man trycker undan? De är som Ugglas säger att en negativ känsla som ångest faktiskt är ett meddelande om att något inte står rätt till. Jag har valt att sluta värdera känslor. Det finns inga positiva och negativa känslor längre, utan de har bara olika betydelser. De finns meddelanden i alla känslor, och oftast är det inte den direkta känslan som är den sanna utan det finns oftast en grundanledning. Det här har hjälpt mig mycket att bli mera tillfreds, eftersom det inte gör något om jag t.ex. har ångest. Ni förstår självklart att detta är en uttänkt strategi, men det fungerar faktiskt väldigt bra. Även om det kan vara väldigt påfrestande och tungt att ha exempelvis ångest, så är det lättare att ha en accepterande inställning än att ständigt kämpa för att försöka bli av med den och bli ”lycklig”. Man blir inte lika osäker och påverkad av hur man mår när man kan låta sig må på alla olika sätt. Men, om jag återgår till positiv psykologi och kritiken mot denna. Jag tycker det är viktigt att skilja på att trycka undan negativa känslor och att ha ett optimistiskt och handlingskraftigt förhållningssätt till livet. Och jag tror att det är just detta som är russinet i kakan. 

För mig är lycka att känna att jag är i balans och kunna vara tillfreds i vardagen. Det är alldeles underbart att kunna vakna på morgonen och känna sig tillfreds. Även om jag kritiserar tanken på att vara för självupptagen och fokusera på sin egen utveckling, så tror jag det är viktigt att man lär känna sig själv. Veta vad i livet som är viktigt och kunna hålla fokus på detta. För det är många delar som påverkar hur tillfreds man känner sig när man vaknar om morgonen. Utan kärlek skulle jag säkert vara död inom några månader, utan att lära mig nya saker skulle jag säkert bli apatiskt på ungefär lika lång tid. Och när jag fokuserar på det som gör livet värt att leva, så blir jag påmind om hur glad och tacksam jag är för att jag har det jag har. Och att det inte är bestående, utan allt flödar och förändras varje sekund och därför vill jag komma ihåg att uppskatta det. ”Ta risker, följa mitt hjärta och öppna mitt hjärta för kärlek!”