”konflikter i sig är neutrala, det är sättet vi hanterar dem på som är positivt eller negativt”

Dalai Lama ska ha sagt att de flesta människor egentligen bara har ett mål i livet, och det är att bli respekterade och helst älskade. I den strävan händer det att de gör konstiga saker, som i sin tur får blandade konsekvenser. En arg och kritiserande människa kanske egentligen har behov av kärlek, men dens beteende får motsats effekt.

Vi lever på samma jord, men upplevelsen av den är personlig och skiljer sig åt. Alla våra samlade tidigare erfarenheter gör att vi tolkar information på olika sätt, ”Alla ser verkligheten från sin egen horisont.” Av dessa anledningar; att vi har olika upplevelser och erfarenheter i bagaget och att vi har vissa behov som behövs tillfredställas uppstår självfallet konflikter. Det är en naturlig del i samspelet mellan människor och för att kunna lösa dem kan det underlätta att ha en viss inställning. Och det är där ”konflikthanteringen” kommer upp, hur man kan göra för att lära sig hantera och lösa konflikter, mellan individer, grupper, kulturer, religioner, länder etc. Det handlar om att hitta fredliga konstruktiva sätt där parterna kan lära sig kommunicera och inte bara kompromissa, utan hitta nya lösningar där båda parter fortsätter som vinnare.

På ett personligt plan är det lätt att hamna i försvarsposition, där någons annans åsikt eller behov känns som ett hot mot vår egen identitet. En annan reaktion kan vara att försöka stryka över konflikten så fort som möjligt, i rädsla att exempelvis skada relationerna mellan de som är inblandade. Ser man istället konflikter som neutrala och naturliga kan det vara lättare att hantera dem. Vad vet den andra som inte jag vet? Vad har den för behov? Att lyssna på den andras åsikt betyder inte att man överger sin egen, utan är nödvändigt för att kunna förstå den andra. Något man också bör tänka på är att den ena parten kan uppleva sig djupt indragen i en konflikt, medan den andra inte ens reflekterat över att det är en konflikt. Därför är det också så viktigt att kunna uttrycka sig och kommunicera.

Förutom att alla har olika världsuppfattningar och ser ”verkligheten från sin egen horisont” så har vi också olika personligheter som gör att vi hanterar konflikter på olika sätt. Detta kan illustreras med olika djur och dess olika egenskaper som kommer fram i konfliktsituationer. Detta är ett litet klipp som visar en grov indelning av detta. Vilket djur som har vilka egenskaper varierar i denna modell, men den fungerar likadant för att visa dessa fem olika typer: Den som måste ha rätt och alltid säger ifrån, den som gömmer sig när en konflikt uppstår, den som tar på sig det själv för att slippa konflikten, den som kompromissar och slutligen den som lyssnar och samarbetar.

Konflikthantering

Hur kan man analysera en konflikt?

Österrikaren Friedrich Glasl har utformat en modell för hur man kan analysera en konflikt. Den är illustrerad i form av en trappa, och ju längre ner man är i trappan desto mindre medvetna och objektiva är de inblandade parterna, och desto mer infekterad har konflikten blivit. Modellen bygger på hur parterna kommunicerar med varandra och vilka föreställningar de har om sig själva och om de/den andra. 

Den första fasen handlar om ”Ensidiga föreställningar” och består av de första tre stegen i trappan. Här är parterna inställda på sakfrågan och man argumenterar för den åsikten man har. Om är man inte får igenom sin åsikt, blir man ännu mer ensidig, och argumenterar hårdare för sin sak, och man lyssnar än mindre på de andra parterna. Det första steget för en konflikt handlar om ”diskussion och argumentation”, och ju längre de går, desto mer kämpar man för att få fram just sin åsikt. Nästa steg handlar om ”debatt och polarisering”. Här börjar parterna planera sin argumentation och, försöka sätta dit den andra genom att hitta dess svaga punkter, eller bilda läger genom att prata ihop sig med andra. I vissa forum är debatt helt accepterat och ses inte direkt som en konflikt, så som inom politik.

Jag anser att så länge debatt är en viktig del för att se saker ur olika perspektiv, och för att ta reda på vad man själv har för åsikter. Det är intressant att lära sig argumentera, och intressant att delta, eller lyssna på debatter, så länge det inte sjunker till en låg nivå och bara handlar om kritik och smutskastning.

Det tredje steget i den första fasen handlar om ”överkörning”, och här har parterna kommit fram till att det inte tjänar något till att fortsätta debattera och argumentera. Istället handlar man, och låter ens handlingar visa vad det är man vill. När inte parterna pratar med varandra längre, vävs allt mer tolkningar in om varandra. Och eftersom man inte har någon kommunikation, skapas också rädsla för vad den andra parten faktiskt ska hitta på. Osäkerheten i sin tur bidrar också till att man tolka den andras ord och handling negativt. 

Den andra fasen i konflikttrappan heter ”Motparten är problemet”, här ser man inte längre att det finns olika synsätt utan att man själv har rätt och den andra är problemet. I det fjärde trappsteget, ”nidbilder”, har tolkningarna gått så långt att man utformat stereotypa av varandra. Allt som görs och sägs bekräftar dessa framtolkade stereotyper. Att man själv är den som har rätt, och att motparten är ett oförbätterligt problem. Det femte steget handlar om att man vill få motparten att ”förlora ansiktet”. I det här läget är man själv medveten om att man så uppenbart har rätt, och eftersom den andra är problemet. Får man denna att avslöja sig kommer man ”vinna” konflikten. I ett sådant här läge har konflikten gått så långt att man börjar ta till makt och andra medel för att vinna över motparten. Steg sex i trappan handlar om att man börjar använda sig av ”strategiska hot” och påtryckningsmedel. 

Fas tre i konflikttrappan heter ”Förintelse”, och det är i det här läget som parterna börjar ta till fysiskt våld, konflikten börjar bli en krigsliknande situation. Steg sju, ”Begränsad förintelse” handlar om att förstöra motpartens resurser, men det handlar inte om en total förintelse. Däremot finns ingen vilja till gemensam lösning. I det näst sista steget på konflikttrappan, steg åtta, ”angrepp på nervcentra”, finns ingen hänsyn kvar, utan man tar till alla medel för att vinna över motparten. I kring kan det handla om att man förstör t.ex. infrastrukturen för motparten. I det sista steget, steg nio, handlar om ”total förintelse”. Här har konflikten gått så lång att det parterna inte ser någon återvändo, utan alla medel används för att förinta motparten.

Kan självmordsbombningen i Stockholm analyseras utifrån modellen ”Konflikttrappan”?

I Sverige hade vi vår första upplevning av självmordsbombning senvintern 2010, och frågan är hur detta kommer att påverka våra åsikter i samhället. Ser människor i Sverige det som en konflikt mellan västvärlden och Islam?  Detta skulle vara en mycket förenklad bild, men i okunskap och rädsla tvivlar jag inte på att många tänker i de banorna. Vanligen har vi ganska stabila och lågmälda åsikter i Sverige om man jämför hur det kan se ut i många andra länder, och detta är något som förebygger konflikter. På senare tid har vi däremot fått en allt mer extrema politiska åsikter, och det ger också motsatta extrema åsikter. T.ex. när vi får en ökad rasism, får vi också en ökad antirasism. Vilket lägger en bra grund för att konflikter ska utvecklas.

Krocken mellan västvärlden och arabvärlden har orsakat konflikter på många håll, och utvecklats olika långt sett till konflikttrappan. Det handlar om krocken mellan religioner, syn på politiska system och ekonomi. I förenklade drag skulle konflikten kunna bero på att en viss grupp fundamentalistiska muslimerna inte anser att västvärlden följer Allhas vilja och bör straffas. Och i väst i sin tur ser man dessa som galna fanatiker som man med alla medel bör stoppa. Detta är inom fas två i konflikttrappan, där man inte tar hänsyn till olika synsätt, utan ser motparten som ett problem. 

Men frågan är då, är Sverige så långt indraget i en konflikt att denna självmordsbombning kan ses som ett yttryck för detta? Eller varför skedde det just i Sverige? Eller är den en konflikt som Sverige inte är fullt medveten om, men som för andra gått så långt att de är på de sista stegen i konflikttrappan? Jag tror att man måste se det i ett mycket större sammanhang och inte förstora upp en händelse som orsakats av en individ. För den här personen så kändes det säkert som att konflikten gått så långt att den enda viljan som fanns var ”total förintelse” av motparten. Även om det krävde att individen offrade sitt eget liv. Men om man förstorar upp detta och ser detta som att Sverige är en motpart i denna konflikt, förvärras bara situationen och får just denna konflikt att växa i samhället.

Faran med att generalisering

Det var en individ som gjorde detta, men är en så pass extrem handling (som bygger på extrema åsikter) som lätt kan skapa motsatta extrema åsikter hos ett helt folk. Det som händer är att ”folket” tar fasta på informationen kring denna individ (kan också vara en grupp) och generaliserar sedan liknande individer. I detta fall var självmordsbombaren muslim, men kan omöjligt kopplas ihop med en hel religion. Många olika muslimska föreningar tog avstånd från denna handling för att visa att de står för något annat och att det är en fredlig religion.

Ju längre ner man kommer i konflikttrappan desto mer intolkade egenskaper får motparterna. Generalisering skulle kunna ses som en del av denna intolkning, förutfattade meningar och förvrängd verklighetsuppfattning som i sin tur lägger en perfekt grund för att konflikter ska förvärras. Generalisering är ett primitivt försvarsbeteende som inte längre behövs i dagens samhälle. Om man t.ex. bodde i en liten by som plötsligt blev invaderade av en grupp människor som slog ihjäl massor av människor, och alla i denna grupp hade skägg. Det man gjorde i överlevnadssyfte var att nästa gång man såg en grupp människor med skägg var man försiktig och beredd på att skydda sig. Denna typ av generalisering är mycket förlegad och fungerar inte i dagens samhälle. Och det som man individ måste gör är vara vaksam på detta beteende och komma ihåg att: Generalisering är ett försvarsbeteende som är primitivt, och att man istället ska försöka se varje individ för sig. Det som händer när man i en konfilt, redan från första fasen, är att de tolkningar man gör bara späder på konflikten.

Vad är det viktigast att tänka på när det gäller konflikter enligt mig?

Framförallt anser jag det är viktigt att se konflikter som naturliga och neutrala för att gå in i en konflikthantering med ett bra förhållningssätt. Sedan är det viktigt att ta tag i det på en gång så att inte konflikten infekteras och växer till sig. Vad man också bör tänka på är det här med generalisering som jag tog upp i samband med självmordsbombningen. Försöka att observera konflikten från ett neutralt perspektiv som inte är allt för färgat av mina egna tidigare erfarenheter och fördomar. Sist men inte minst, försöka se de olika parternas behov och mål i konflikten och ge min åsikt på rätt sätt. För att lösa konflikter krävs en god kommunikation, det är det som gör att man kan förstå varandra och för att sedan kunna samarbeta.

Två dagars utbildning i ickevåld och konflikthantering

Detta är ett exempel på hur ett schema skulle kunna se ut för en tvådagars utbildning i ämnet.

Schema- Ickevåld & Konflikthantering

Dag 1 kl: 09-20 Ickevåld 09:00 – 10:30 Intro, lära känna övn. Skapa öppet och tryggt klimat praktisk info -tydlighet Förväntningar? Idéstorm – våld och ickevåld Fikapaus 11:00 – 12:30 Ickevåld teori Övn. Våldets pelare Våldets isberg 12:30-13:30 Lunch 13:30-16:30 Ickevåld i praktiken – historiskt och moderntid Övn. Forum – rollspel Fördomens glasögon Sammanfatta dagen, utvärdering, ”Rundan” och skriftligt	Dag 2 kl. 09-16 Konflikthantering 09:00 – 10:30 Idéstorm, vad är en konflikt? Teori Konflikthantering Övn. Eskalering av konflikt Fikapaus 11:00 – 12:30 Teori Konflikthanteringsstilar Övn. Konfliktens zoo 12:30-13:30 Lunch 13:30 – 16:30 Övn. Kommunikation utan ord Teori Kommunikation Övn. Aktivt lyssnande Teori NVC Övn. NVC Utvärdering Skriftlig och ”rundan” + samtal i grupp, högt i tak! Utgå bl.a. från förväntningarna

Val av pedagogik och upplägg av utbildningen

Vad deltagarna tar med sig från utbildningen kommer i stort bero på hur jag som utbildare har planerat och lagt upp helgen. Därför är det viktigt att inget lämnas till slumpen, utan att varje minut av helgen har ett syfte som är kopplat till målet. 

Vad är då målet? Jo, att deltagarna ska få uppleva, lära sig så mycket som möjligt inom konflikthantering och ickevåld. Detta menar inte att man inte ska vara flexibel och anpassa utbildningen till just de individer som är närvarande. En stor och viktig del av utbildningen handlar just om mötet och utbytet mellan deltagarna. Så en viss grad av anpassning och flexibilitet måste finnas, om än inom ramen för den struktur och de syften som utbildningen har.

Vilka är deltagarna? Vad krävs av mig som utbildare? Vad har jag för pedagogiska tips?

För att veta hur man ska leda gruppen bör man i för väg ta reda på: Hur stor är gruppen? Vilken ålder har deltagarna? Har de tidigare erfarenheter, kunskap inom ämnet? När grupper sedan är på plats gäller det att så snart som möjligt skapa en trygg och dynamisk grupp med högt i tak. Detta görs med dels med att visa på struktur och tydlighet från min sida som ledare, men framförallt att deltagarna lär känna varandra och att jag som ledare förmedlar vad som ska eftersträvas. Ett kreativt klimat där varje individ får lika mycket utrymme och där kursen bygger på att alla i gruppen deltar aktivt. Jag vill lägga fokus på deltagande och lärande, och inte resultat. Det viktiga är inte om de kan rabbla upp årtal och händelser kring Gandhi eller samtliga steg i konflikttrappan, utan att varje person får en egen upplevelse och erfarenhet av ickevåld och konflikthantering. Jag tror att det är på det sättet som kunskap förankras på riktigt.

För att detta ska uppnås ska kursen ha ett varierat upplägg med teori och praktik. Genom att först lära sig fakta, logiska samband, modeller och teorier, tidigare händelser, så tillämpar man sedan detta i praktiken. Inom ickevåld och konflikthantering handlar det i stort om att lära sig beteenden och förhållningssätt, och detta görs bäst i praktiska moment i relation till andra.

Att variera teori och praktik, samt pauser, är också viktigt för att hålla uppe motivationen och förmågan att ta in kunskap. Praktiken ska vara rolig, utmanande och skapa en engagerad grupp. Vad man också kan göra för att få gruppen delaktig och engagerad är att dela ut uppgifter så att man får ett gemensamt ansvar. Det behöver inte vara stora ansvarstagande, utan kan handla om att hålla koll på tiden, komma fem minuter i förväg och ställa i ordning, eller andra administrativa uppgifter. 

För mig som pedagog är det också viktigt att ha tänkt igenom möbleringen i den lokal vi använder oss av. Hur vill jag att gruppen ska integrera med varandra? Hur ska stolar och bord stå? Hur ser och hör de varandra, och hur ser de mig? Vad använder jag mig av för material? Film, powerpoints, tavla etc.

Lika viktigt som att starta utbildningen på ett genomtänkt sätt, är det att gör ett bra avslut. För att få en så bra utvärdering som möjligt kan man dels göra den i grupp där varje deltagare får berätta t.ex: ”Så här känns det just nu” och ”Detta tar jag med mig från kursen”. Sedan kan man med fördel också göra en skriftlig utvärdering för att få ytterligare information. Som utbildare kan man omöjligt göra alla till lags, men det gäller att ha en ödmjuk, öppen och tacksam inställning till feedback för att kunna bli bättre. Denna information kan man sedan ta del av för att göra en egen utvärdering av kursen, och sig själv som utbildare.

 

Marshall Rosenberg utvecklade "Nonviolent Communication", här är en kort introduktion och bakgrund till NVC och hans egna erfarenheter av att arbeta med det. 

 

Aung San Suu Kyi är idag en av världens mest framstående ickevåldförespråkare. Hon har vunnit Nobels fredspris för hennes arbete för ickevåld, mänskliga rättighter och demokrati i Burma.

 

Ett exempel på hur man över hela världen ser revolutionen i Egypten som ett exempel för hur effektivt ickevåld kan vara för att få sin vilja igenom.