Narcissistisk personlighetsstörning

Personlighetsstörning

Jag har valt att fördjupa mig inom personlighetsstörningar och min övergripande frågeställning handlar om hur narcissistisk personlighetsstörning yttrar sig. Jag kommer även belysa orsak till utvecklingen av personlighetstörningar, samband mellan narcissistisk personlighetsstörning och andra sjukdomar samt behandling. Något som också intresserar mig är narcissism kopplat till samhälle och kultur.

Vad som sedan anses vara en funktionsnedsättning i sociala sammanhang är till stor del en värderingsfråga. Hur man beter sig på arbetet, skolan eller i nära relationer skiljer sig från olika kulturer. Narcissistiska drag förekommer kanske mer i de västerländska samhällena, och blir inte konstigt förens man jämför det med andra kulturer och samhällen.

Orsak till utvecklingen av personlighetsstörning

Det finns mycket få studier som kan visa på vad som orsakar att en individ utvecklar någon form av personlighetstörning. Dock finns det några faktorer som kan ha betydelse för att utveckling eller risken at drabbas. Vissa av dessa faktorer som verkar ha en inverkan är tidigare negativa upplevelser eller trauman under bardomen, så som sexuella, psykiska och fysiska övergrepp. Individer med god psykosocial anpassningsförmåga och som är omgiven av gynnsamma psykosociala omständigheter verkar vara mindre benägna att drabbas. Under uppväxten formas personligheten och det är viktigt att kunna utveckla och mogna och forma en stabil personlighet. Även om ett barn eller ungdom visar tecken på personlighetsstörning är det inte förens efter 18-års ålder som en diagnos formellt kan ställas. Dock har studier genomförts på ungdomar mellan 14-18 år, där de uppfyllt kriterierna för personlighetstörning. De är ofta ungdomar som har sociala funktionsnedsättningar, har en otrygg vardag och också en högre självmordsbenägenhet och behov av psykisk vård. Om man som ungdom har personlighetstörningar är det också större risk att man drabbas av det som vuxen, och då inom samma typ av störning.

Narcissistisk personlighetsstörning

Enligt Svenska psykiatriska föreningen är det mindre än 1 % som har denna form av personlighetsstörning.

Kännetecknande 

Utmärkande drag är avsaknaden på empati och en förvrängd självbild, där man upplever sig själv som särskilt speciell och betydelsefull. Personen anser sig ofta vara bättre än andra, så som mer framgångsrik, erfaren och talangfull. Detta yttrar sig i personens beteende och tankar om sig själv, och andra. Denna upplevelse står inte i relation till vad personen egentligen har åstadkommit eller har förmåga att göra, utan bygger på en förvrängd bild av sig själv. En person med narcissistisk personlighetsstörning har svårt att leva sig in i andras känslor och avsaknaden av empati är vanligt. Vänskap handlar mer om utnyttjande, och det blir svårt för människor i personens omgivning att förhålla sig till denna.

I bästa fall kan narcissistiska drag upplevas som charmiga, men ofta uppfattas personen som uppblåst och självgod och bristen på empati gör det svårt att fungera socialt. Denna fantasi om sin egen fantastiska personlighet bottnar däremot ofta i en svag självkänsla, och det gör att personen är mycket känslig för kritik. Den kan bli mycket kränkt och förödmjukad om den inte får den bekräftelse och beundran som den anser vara värd. Ett annat kännetecknande drag är hur personen ser på sig själv som ett undantag, eftersom anser sig själv vara speciell. Det kan exempelvis handla om hur den anser att den kan bortse från regler och handla efter eget bevåg.

Minst fem av följande kriterier måste uppfyllas för att en person ska få diagnosen ”Narcissistisk personlighetsstörning” enligt ”Den internationellt erkända diagnosmanualen DSM-IV”:

1.       Personen har en känsla av att vara mycket betydande, framgångsrik och talangfull och förväntar sig också bli behandlad som höjd över mängden.

2.       Har en förvrängd verklighetsuppfattning med fantasier om sin egen framgång, makt och skönhet.

3.       Tror sig vara speciell och unik, och förväntar sig bli bemött på detta sätt av andra personer och så som i olika institutioner, kräver att bli beundrad. 

4.       Kräver att få en särbehandling, och att alla automatiskt ska leva upp till dennes förväntningar.

5.       Utnyttjar andra för att uppnå sina egna mål.

6.       Visar stor brist på empati, har stora svårigheter att förstå andra människors känslor och behov.  

7.       Tror att många är avundsjuka på denna, och är även själv ofta avundsjuk.

8.       Visar ett högdraget och arrogant beteende eller attityd. 

Källa: Svenska Dagbladet som i sin tur hänvisar till ”Den internationellt erkända diagnosmanualen DSM-IV” , http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/liten-under-stor-yta_116877.svd

Särskilda fall och deras upplevelser av sjukdomen

Jag läste om ett speciellt fall, och hans upplevelse av sin personlighetsstörning och hur det yttrar sig.

Han har fått diagnosen narcissistisk personlighetstörning. Det tog lång tid för honom att erkänna att han faktiskt inte var frisk, och att hans beteenden inte var berättigade. Han berättar om hur han var förut, hur han tyckte att det var kul och intressant att utnyttja andra. Han blåste folk på pengar, saker, knark och var mycket inblandad i kriminella umgängen. Han upplyste gärna om andras brister, och att problemet låg hos dem, och inte sig själv. Och för att göra det extra effektivt gjorde han det inför andra, så att offret verkligen skulle få det jobbigt. Detta ledde till att han var på väg att förlora allt, sin familj, vänner, jobb etc. Han stod ensam kvar med ingenting. Detta skar sig självklart med hans självbild och den föreställningsvärld han byggt upp. Han insåg att hans självglorifierande beteende bottnade sig i ett fruktansvärt självhat. Och han säger att detta tror han är något som många narcissister har gemensamt. Han säger att utåt märks det inte, men på insidan känner han sig tom, otrygg och alltid skamfylld.

På frågan om han saknar empati menar han att han inte är helt empatibefriad, han kan t.ex. bli kär och älskar sin katt och andra djur i allmänhet. Det han kan göra, som visar brist på empati, är att manipulera andra utan att bry sig. Men han anser sig inte vara någon fara för allmänheten, det går inte så långt att han är ”ond”, ”så länge inte allmänheten stor mig”.

Samband med andra psykiska sjukdomar

Det finns ett flertal andra personlighetsstörningar som ofta förekommer i samband med Narcissistisk personlighetsstörning, och i vissa fall kan det vara svårt att särskilja dem. Så som borderline, histrionisk och antisocial personlighetstörning och paranoid personlighetstörning. Det som däremot skiljer sig åt från borderline är att det inte finns samma drag av instabilitet och snabba känsloförändringar, som leder till impulsiva handlingar och självdestruktivitet. Och histrioniska individer har mer ett ”dramatiserande och beroende drag”. Vad gäller antisocial störning så finns det vissa likheter vad gäller brist på empati, ytlighet och utnyttjande av andra, men orsaken till utnyttjandet skiljer sig åt. För den narcissistiska handlar det inte om att skaffa sig själv några förmåner och vinster utan helt enkelt att förstärka sin egen makt och status. En antisocial individ har också ett impulsivt beteende med aggressivitet som inte återfinns hos den narcissistiska.

Det är också vanligt att någon med narcissistisk personlighetstörning drabbas av depression och andra sjukdomar så som anorexia nervosa.

Behandling

Det finns mycket psykoanalytisklitteratur kring narcissism men än så länge saknas studier för resultaten av behandlingen. Riktlinjerna för hur individen ska bemötas i en klinisk behandlingssituation är att man på ett empatiskt och förklarande sätt kan visa på vilka olika behandlingsmetoder som finns. En narcissistisk person kan som tidigare sagt vara svår att ha att göra med och upplevas mycket krävande. Det rekommenderas inte att låta denna få alla sina önskningar uppfyllda och någon slags särbehandling, men att på ett resonabelt sätt visa vilken hjälp det går att få. Vad som också tas upp är att man som behandlare ska komma ihåg att ha överseende med denna persons svåra personlighetsdrag, självgodheten och den överlägsna attityden grunder sig ofta i en mycket svag självkänsla. Vad som allmänt rekommenderas vad gäller behandling av personlighetstörningar enligt Svenska psykiatriska föreningen är inga fastslagna detaljerade riktlinjer, eftersom det saknas forskning och studier för att fastställa sådana. Däremot visas de olika behandlingsmetoderna och framförallt vägledning för vad man ska tänka på när man bemöter en individ med en särskild personlighetsstörning.

Källor: Svenska psykiatriska föreningen,  Personlighetsstörningar - Kliniska riktlinjer för utredning och behandling, 2006 Svenska Psykiatriska Föreningen och Förlagshuset Gothia AB

Narcissistisk kultur & samhälle

Det talas mycket om den ”narcissistiska kulturen” och det ”narcissistiska samhället” i västvärlden idag. Många psykologer och psykoanalytiker menar att denna typ av personlighetsstörning är något som ökar i det västerländska samhället. Detta är tankar som funnits sedan slutet av 70-talet då den amerikanska idéhistorikern Christopher Larsch gav ut en bok som hette ”Den narcissistiska kulturen”, och det finns många som följt samma tråd. 

En psykoterapeut, också från USA, Sandy Hotchkiss gav ut en bok i början på 2000-talet som hette ”Men jag då?”. Hon menar att ”fullblodsegoister” finns överallt i USA, "Det kan vara våra föräldrar, syskon eller barn, våra livskamrater, kärlekspartner, våra arbetskamrater och chefer, folk vi lär känna i föreningar och ju mer ihoptvinnade våra liv är med deras, desto sämre mår vi." Men vad bygger det sina idéer på? Vad är det som gör att människor drabbas av denna personlighetsstörning? Christopher Lasch menar att människor i vårt samhälle lider av ”tomhetskänslor och ångest men vet inte vad skuld är. De söker meningen med livet, men arbetar inte för att förbättra världen.”

En annan svensk psykolog, Lena Teurnell, tror däremot inte att antalet narcissister ökar. Hon menar istället att samhället erbjuder så många möjligheter att bygga upp sitt ego, för att skydda en svag självkänsla. Det kan vara den charmiga, starka och karismatiska killen på jobbet som verkar vara trevlig och framgångsrik. Utifrån sett kan den verka lyckad, men i själva verket kan det bara vara en strategi att dölja sin osäkerhet och dåliga självkänsla. En individ som inte lyckats utveckla ett tryggt inre kan skydda sig genom att bygga upp en yttre som verkar vara lyckat och säkert, för att förneka och dölja sin inre känsla av skam, värdelöshet och tomhet. Något som också är typsikt för narcissisten är just det här med empatin, och oförmågan att hantera gränser till andra individer. Andra kan uppfattas mer en förlängning av sig själv. Teurnell ogillar att man använder ordet narcissism för att beskriva ett samhälle, eftersom det ursprungligen handlar om en individs ”komplicerade inre”.  Hon menar att människan själv är sig lik, men i och med att samhället förändras tar individen olika vägar för att värna om sin självkänsla, självbild och ångestreducering. Narcissism blir en flyktväg, vi lägger massor av energi på att bygga upp en starkare identitet utifrån. 

En annan svensk psykolog, Ursula Nuber gav ut boken ”Vår tids egoism” i slutet av 90-talet. Hon menar att vår tids kultur präglas av narcissism och att det har att göra med att vi är ensamma. Bristen på nära relationer och intimitet gör att vi försöker fylla vår tomhet genom konsumtion och upplevelser, och fokus ligger på sig själv, och att bli ”lyckad”.

Källa: Svenska Dagbladet, http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/liten-under-stor-yta_116877.svd

Narcissistisk kultur och egna tankar

Det var mycket intressant att läsa om Lena Teurnells tankar kring narcissism, både kring samhälle och individ. Att hon menar att detta bara är en strategi för individen att handskas med ett otryggt inre, dålig självkänsla och ångest. Och att det är en väg som samhället erbjuder att göra detta, och att detta har sett olika ut under olika tider av historien. Vad många anser är i vilket fall att det samhälle vi har i västvärlden förstärker det narcissistiska uttrycket, och att det främst syns inom kulturen. Jag lyssnade på ett satiriskt inslag i kvällspasset i p3 om hur programledaren skulle bli botad från sin narcissism. Hans kollega kritiserade honom för att alltid titta på sig själv, och beundra sig själv, i spegeln (ett ganska vanligt beteende hos många i vår omgivning). Programledaren som heter Henrik Torehammar ansåg inte att detta var något problem, utan naturligt eftersom han lever i en narcistisk kultur. Han ringer till olika specialister inom ämnet och frågar om råd, och om han verkligen behöver bli botad. 

Mikael rydsamen från enheten för mediakommunikationsvetenskap på Lunds universitet förklarar begreppet ”Narcissistiska samhället”, att det används för att förklara dagens ytliga och självförhärligande samhälle. Fokus ligger på individen, och är otroligt utseendefixerad och brister på empati. Begreppet kommer från början från Freuds sätt att beskriva ett visst stadium i barnets utveckling. Där det bara är medvetet om sig själv och älskar sig själv mest. Men Rydsamen menar att påståendet om att samhället är narcissistiskt handlar mer om kritik än om en observation. Och skulle man beskriva ett motsatt samhälle skulle det vara ett optimalt hippiekollektiv. Där kärlek är det viktigaste, hur du beter dig mot andra. Det är empatin mot andra som ligger i första rummet, och inte dig själv.

Henrik fortsätter i sitt sökande och får tala med psykologen Hugo Wallén som beskriver vilka kriterier som krävs för att få en diagnos. Han menar att det finns många i samhället med narcissistiska drag, men inte i den grad att det gan ge en diagnos. Det just detta som Lena Teurnell reagerar på, och tycker är olyckligt. Hon ser en stor skillnad mellan begreppen kring samhälle och kultur, som mer handlar om kritik än om en individ som blivit diagnostiserad med narcissistisk personlighetsstörning. Det är viktigt att förstå att detta i stort sätt handlar om två olika saker. 

Björn Byman är kulturchef på expressen beskriver de narcissistiska dragen i kulturen. Han tar upp ett exempel om vilken litteratur som varit populär de senaste åren. Personer som skriver självupptagna böcker, hänger ut andra utan att tänka på konsekvenserna. Och om hur alla bloggar om sig själva och sina privatliv. Hur konsten har kommit att handla allt mer om individen. Han menar att ekonomin har varit en viktig del i detta. Med mycket ekonomiska medel har utvecklat ett mångfaccetterat medialandskap. Det har kommit upp en mängd olika små tv-kanaler där alla får plats att göra tv-program om sig själva, och möjligheterna är obegränsade i och med internet. Youtube, flicker, twitter och facebook är alla kanaler för detta. Han tror att lågkonjunkturen kommer att begränsa detta, och göra att vi intresserar oss mer för omvärlden än för oss själva. Om människan intresserar sig för saker runt om kring sig ger det ett annat utrymme för intellektuell kultur och reflektioner om skeenden i världen. 

Utseende har alltid var intressant och viktigt för människan. På 80-talet handlade det om body building och solarier, idag något annat. Men möjligheterna att försöka nå självförverkligande idag ser annorlunda ut. Mediemarknaden erbjuder andra kanaler för självbespegling. 

Att ha narcissistisk personlighetstörning grundar sig som sagt i ett otryggt inre, och har att göra med personens psykiska tillstånd. Det har så klart att göra med personens bakgrund och tidigare upplevelser men jag tror även att dagens samhälle har en stor betydelse. I västvärlden sätter vi individen i centrum, och alla andra runtomkring. I en sydländs kultur finns ett annat kollektivt synsätt. Jag skulle kunna gissa att personlighetsstörningar i ett sådant samhälle inte är färre, men annorlunda. 

Det sorgliga med vår samhälle är att vi missar så mycket vad som händer i vår omgivning. Vi står och tittar på oss själva i en pöl och lägger så mycket energi på att bygga upp den perfekta identiteten. Istället för att bry oss om andra, istället för att fokus ligger på empati, solidaritet och gemenskap. Som enligt mig ger människor en helt annan psykisk stabilitet.