Känslornas Kemi

Under de senaste 30 åren har forskningen kring hjärnans biologi och kemi gjort stora framsteg och tagit större plats inom psykologin. Det handlar om hur de kemiska processerna i kroppen kommer att påverka våra känslor. Det intressanta är hur elektriska impulser i nervcellerna kan omvandlas till känslor så som sorg, längtan och glädje, och vad är egentligen medvetande?

Kort fakta kring nervsystemet 

 

Nervsystemet är uppbyggt av Centrala Nervsystemet (CN), Perifera Nervsystemet, Autonoma Nervsystemet och Sympatiska Nervsystemet. CN består av hjärnan och ryggmärgen och det är därifrån nervtrådarna går ut till kroppens alla delar. Hjärnan består av mer än hundra miljarder nervceller och de kommunicerar med varandra genom signalsubstanser. En nervcell kan skicka information till en annan cell genom att frisätta en speciefik substans som binder till speciella mottagare hos den andra cellen.

Signalsubstanser är ett ämne som gör att nervcellerna kan kommunicera med varandra. Olika signalsubstanser har olika uppgifter, och beroende på vilken mängd de finns i påverkas våra känslor, tankar, sömn och aptit. Några av de mest omtalande signalsubstanserna är:

Serotonin: Om nivån av denna sjunker blir vi deprimerade, och därför arbetar antidepressiva läkemedel för att höja just serotoninhalten (så som prozac). Serotoninbrist kan bero på störningar i kroppens kemi, otillräcklig kost eller sorg och motgångar. 

Endorfin: Ger en smärtlindrande och lustfylld effekt (släkt med morfin). Det kan framkallas vid stress och även vid kroppsansträngning (en anledning till varför man kan bli beroende av träning).

GABA: Detta är en substans som finns hjärnans centrum för rädsla och vrede (amygdala). GABA hämmar vår aggressivitet, och om nivån av denna sjunker ökar vårt aggressiva beteende. 

Dopamin: Tillsammans med de olika endorfinerna och serotonin spelar dopamin en stor roll vi aktivering av hjärnans lustcentra. De välmående och lustfyllda känslor man får när man dricker alkohol är det dopamin som förmedlar. 

Något intressant är hur olika individer kräver olika mycket stimulans för att känna lust. Någon som kräver mer stimulans kan ibland kallas för ”spänningssökare” inom detta sammanhang, och det kan mycket väl bero på deras hjärnkemi och signalsubstanser. Detta är en person som missbrukar droger och söker sig till riskfyllda aktiviteter. Även kreativa människor räknas till denna grupp, någon som behöver utmaning, nya uppgifter, söka nya och komplicerade vägar. Någon som behöver extra mycket stimulans. 

Jag känner många av den här typen av människor, men brukar inte kalla det för ”spänningssökare” utan ”missbrukartypen”. De är de som inte får nog av vad som är lagom för andra, utan behöver mera, tyngre, starkare, intensivare, snabbare, svårare, farligare, nyare osv. Och som har lätt att hamna i ett missbruk, behöver inte nödvändigtvis handla om droger, utan kan som de nämner i boken vara till exempel en maratonlöpare. För de som inte hittar en väg att kanalisera detta behov i en positiv aktivitet kan det lätt bli fel om individen hamnar i ett missbruk av t.ex. sex, droger och alkohol. Det som många droger har gemensamt är att de påverkar hjärnans naturliga belöningssystem. I boken tar de upp ecstasy som ett exempel. Denna drog gör att en mängd av hjärnans eget serotonin frigörs och det gör att man mår väldigt bra. Om detta upprepas under flera gånger slutar kroppens normala förmåga att producera serotonin, och man blir beroende av drogen för att få upp en normal nivå. Jag antar att det inte handlar om samma sak när det gäller t.ex. fysisk aktivitet, utan mer en vana av att vilja känna av den höga nivå av serotonin och de välmående känslor som det genererar. 

Själv har jag tränat mycket regelbundet de senaste 10 åren, och mår otroligt psykiskt dåligt om jag inte får röra på mig. Det tror jag i och för sig att de flesta människor gör, men kanske inte lika påtagligt. Jag är medveten om att det är en kemisk process, och att de obehagskänslor jag får inte har mer att göra med kemi än känsloliv. Om man nu kan skilja det på detta sätt. På samma sätt kan hormoner påverka känslolivet otroligt mycket. Så som det manliga könshormonet testosteron kan påverka vår aggressivitet (välkända effekter av anabola steroider). Och på det sättet som kvinnor kan ha otroliga problem med PMS. 

Från början när jag hörde om det kemiska-biologiska perspektivet inom psykologin tyckte jag att det lät rätt obehagligt. Som att man ser på människan som en maskin, och att känslor i stort kan ha en vetenskaplig förklaring (biologisk och kemisk). Jag skulle behöva mycket mer kunskap om det för att skapa mig en bättre uppfattning, men jag tycker ändå att det på ett sätt kan verka praktiskt att kunna se kopplingar mellan detta och vårt känsloliv. Vissa psykiska störningar kanske inte har med psykiska problem att göra, utan kan ha att göra med en skada som påverkar funktionen av hormon och signalsubstanser i kroppen.