Nästa uppgift inom Psykologi A handlar om stress, bland annat vad som händer i kroppen, hur man kan förebygga stress, utbrändhet och samhällets påverkan. Jag inleder denna uppgift med ett inlägg med några av mina egna tankar och erfarenheter.
Stress bryter ner och tär så oerhört. Du kan vara ett hälsofreak som äter nässelpuré till fruksot och lever som en stenåldersmänniska, men är du stressad så mår din kropp pyton i alla fall.
När jag var yngre trodde jag att om man hade mycket att göra var det förenat med att vara stressad. Det var ungefär som en liten kille som tränade capoeira med mig frågade förut: Vad då stressad? Varför är du det? Har du sprungit fort eller?
(Det är faktiskt en av anledningarna till varför jag älskar att vara med barn. De har inte den förmågan att kunna vara stressade på det sättet, och det gör dem mera närvarande)
Jag gick till en läkare för min hals under gymnasietiden, och fick en en riktig ”aha-pplevelse”. När jag berättade hur jag mådde så tittade han mig djupt i ögonen och sa med ett totalt lugn: Jag har också mycket att göra, men jag är inte stressad för det.
Jag tvivlande inte en sekund på att det han sa var sant. Jag visste att han hade mycket att göra, och han var en sådan som man blev lugn av att vara i närheten av. Alltså satte det här igång en ny tankebana hos mig. Jag förstod att det handlade om hur man hanterar de reaktioner som kommer upp i kroppen när man känner press, krav och tidsbrist (stress).
För mig har första steget varit att bli medveten om det. Och att ha kommit fram till att ett lugnt sinne och en känsla av att vara tillfreds är det absolut viktigaste. Det är helt grundläggande för hur man sen kommer att må. En bra kosthållning, träning, livsstil o.s.v kommer inte först, det är bara en ytterligare bonus för hälsan. Och som med allt annat här i livet så finns inte en väg att gå som passar alla, utan man måste hitta sin egen grej!
Härligt... när kommer resten? :)
SvaraRaderajag filar på det! verkligen bra att få lite riktig fakta, och tycker verkligen om de pdf:erna vi fick av dig. Allra helst slutklämmen om att utbrändhet faktiskt kan vara ett sätt att ta en ny väg, och ge ökad självkännedom.
SvaraRadera